P1 Dokumentär

00:04 P1 dokumentär. 00:07 Kalsongresan till Nordkorea av Robin Jonsson. 00:14 Kampanjförslag. 00:17 Ja, till Flirtual Reality. 00:28 Kalsongerna är prydligt staplade på hög enligt regnvågens färger. 00:33 Det svenska underklädesmärket Björn Borg- och dess marknadsansvarige Jonas Lindberg Nyvang- har tagit ut en hel sida i tidningen Moscow Times- för att markera mot Rysslands anti-gay-lagstiftning. 00:46 Det handlade om att sprida kärlek. 00:49 Ta ut svängarna, bryta gränser- och hitta relevanta saker som händer i världen- och egentligen ta spjärn mot dem för att skapa kommunikation- 01:08 Året är 2013 och i reklambranschen råder viral mani. 01:12 Allt handlar om maximalspridning. 01:15 Ingenting är lyckat om det inte blir en snackis. 01:18 Några år tidigare har Reklambyråns Studio Total satt nivån med två uppmärksammade kampanjer. 01:24 Gudrun Schiman eldar upp 100 000 kronor i en FI-kampanj mot ojämlika löner. 01:31 Och i en annan släpps tusen teddybjörnar över Belarus för att stötta yttrandefriheten. 01:37 Allt känns möjligt och på ett annat påkostat kontor i centrala Stockholm vill Lotta Måhlin inte vara sämre än sina konkurrenter. 01:45 Att det var väldigt roligt för när det kommer ett nytt spelfält lite då är det ju så himla. Man blir ju som guldgrävar igen. Man får liksom prova nytt och testa nya vägar och det kände man ju hela reklambranschen. 02:02 Garbergs är en reklambyr som gör underklädesmärkets kampanjer- och deras viktigaste budskap är att märket säger ja. 02:09 Ja till kärleken, ja till sex. 02:12 Humor ska blandas med sexualitet för att få maximal spridning- och vända så många huvuden som möjligt. 02:19 Det är högt till tak- 02:22 Vi skojar ju alltså med de värsta och fulaste av orden. Och så har vi gjort om dem till positiva ord i lite mer amorös anda. 02:35 Ja till Climax Change. 02:38 Ja, till diktatorer och så vidare. 03:00 Men det är ett som sticker ut bland förslagen som Lotta Målind och hennes arbetsgrupp har tagit fram. 03:06 Ja, till Weapons of Mass Seduction. 03:09 Rosa, kamouflagemönstrade kalsonger och trosor som kommer att marknadsföras som massförförelsevapen. 03:18 Allt handlade ju verkligen om att vi ville göra saker lite mer charmiga och positiva och härliga liksom. 03:28 Då kommer vi att tänka på, var i världen skulle det behövas jättemycket härliga trosor och kalsonger som faktiskt signalerar positivt militärmönster istället för negativt? 03:43 Lotta Måhlind och hennes arbetsgrupp försöker tänka bortom traditionella affischer och tv-reklamer. 03:48 Idén de landar i får namnet The Drop. 03:52 En interaktiv hemsida som består av en världskarta där människor kan sätta nåla på platser de tycker borde bombas med kärlek. 04:00 Och den platsen som får flest röster kommer att få en gåva i form av 450 par rosa kamouflagemönstrade underkläder som ska kastas ut från en helikopter. 04:11 Och på märkets kontor är marknadsavdelningen och Jonas Lindberg Nyvagn lyriska. 04:17 Jag tror Weapons och Mass Reduction var nog min favorit. 04:21 Men det var också på grund av att utförandet var väldigt spännande. 04:25 Vi var ganska säkra på att det skulle bli en studentstad eller någonting. 04:34 Sagt och gjort. 04:35 Sidan publiceras och Lotta Målind ser hur rösterna börjar trilla in. 04:40 Det var jätteroligt, kommer jag ihåg hur vi sagt. Jag hade jättebra kontakt med marknadschefen. Hon hörde av sig, nu är det där, nu är det där. Vi följde med spänning. 04:50 Vi hade ju ens tro att det skulle bli någon stad i närområdet. 04:57 Men så blev det inte. 04:59 Nej, internet är ändå internet. 05:02 Trots att det uttryckligen står att man inte får använda sidan till något annat än att sprida kärlek dröjer det inte länge innan trollen slår klorna i kampanjen. 05:12 Det var en kampanj som internet tog över. Vi var med och massor med släcka bränder, grejer som hände. 05:22 Allt eftersom att kampanjen sprids nomineras fler och fler smaklösa förslag. 05:28 Det spreds på internet som en löpeld. 05:32 Där började man nominera ställen som vi kanske inte hade tänkt att de skulle nominera. 05:39 Allt från koncentrationsläger till Fukushima till Hiroshima- 05:48 Men länge leder ändå Chalmers universitet i Göteborg med 1041 röster. 05:53 På andra plats ligger Vänsterpartiets lokaler med 319 röster. 05:58 De destruktiva rösterna rensas bort och marknadsavdelningen drar en lättnadens suck. Då börjar det blinka till på skärmen. 06:09 Sen började det dyka upp en massa röster på Pyongyang i Nordkorea. 06:16 Först ignorera Jonas rösterna. 06:19 Men de blir bara fler och fler. 06:22 Omröstningen har via olika forum på internet nått Sydkorea. Och när de får frågan om vilket land i världen som är störst behov av kärlek svarar 27 179 personer grannen Nordkorea. 06:36 Världens mest stängda land vinner omröstningen över lägset. 06:42 Till och med sidan kraschade på grund av att det var så många som gick in på den under en period. Då blev det nästan som en sån här, vad ska vi göra-situation. Vi kunde egentligen inte backa från att vi skulle göra det här, att skicka dit underkläder. 07:01 Det är inte helt lätt i Nordkorea. 07:10 Nordkoreas väg bort från omvärlden börjar på 50-talet. Koreakriget delar nationen och sen dess har de två länderna gått i helt olika riktningar. 07:20 Något som har gjort väldigt starkt intryck på mig är hur jobbigt livet är i Nordkorea. 07:26 Sydkorea har omfamnat kapitalismen- medan Nordkorea har avskärmat sig helt från omvärlden. Och landet i norr styrs med järnhand. 07:36 Benjamin Katzef Silberstein, forskar på Nordkorea- har själv varit i landet och dessutom intervjuat människor som flytt. 07:43 Graden av politisk kontroll- Gränsen för vad som får sägas och inte får sägas är extremt låg. 07:50 Sen födseln matas Nordkoreas invånare med bilden av att väst har enorma inkomstklyftor. 07:56 Att vi lever morbida liv helt utan gemenskap och att pengar är det enda som spelar någon roll. 08:03 För regimens del så är västerländsk kultur och kulturellt inflytande ett väldigt stort hot och man lägger stora resurser på att försöka jaga människor som i hemlighet och olagligt lyssnar på musik från utlandet eller ser filmer och tv-serier från utlandet och främst från Sydkorea. 08:23 De västliga influenserna begränsas så hårt att de till och med når frisörssalongerna. 08:29 Om du går till en statligt ägd frisershalong så kommer de möjligen att ha ett visst antal frisyrer som de visar upp och säger att du får välja mellan de här. Men det är absolut så att jag är helt övertygad om att det har att göra med att man vill stoppa trender från Sydkorea från att influera nordkoreaner. Sen så är det inte så att de har fem tillåtna frisyrer som man hamnar i fängelse för om man inte följer. Så är det verkligen inte men... Det finns riktlinjer, kan man säga. Absolut. 09:00 Landet har vid flera tillfällen drabbats av svåra svältkatastrofer. 09:04 Och alla har statligt tilldelade uppgifter utöver sina vanliga jobb. 09:09 Att man hela tiden blir utkommenderad för så kallat frivilligt tvångsarbete på något vägbygge i närheten där man bor och att man hela tiden behöver tvingas gå på obligatoriska politiska föreläsningar och studiesessioner och att man har väldigt lite ledig tid. 09:30 Och 2013, när kampanjen äger rum, har landet en ny diktator. 09:35 Kim Jong-un har sedan två år tillbaka tagit över makten efter sin pappa, Kim Jong-il. 09:42 2013 var en del av upptakten till det som har kommit att bli standard mer eller mindre under Kim Jong-un. Så det var ett väldigt svämt läge, absolut. 09:50 Landet genomför egna kärnvapentester och många fruktar ett nytt krig mot grannen Sydkorea. 09:56 Man testade flera nya modeller av långdistansrobotar- och gjorde ett lång rad retoriska utfall- om att vi står nära krig på Koreahalvön- och man hotade med att anfalla sina finer med kärnvapen helt enkelt. 10:20 Okej, men vi vill ändå göra det här på riktigt. Vad skulle man kunna göra- 10:25 Hon trummar nervöst med fingrarna på benet. 10:29 Runt ett bord i en möteslokal sitter Lotta Måhlin tillsammans med Jonas Lindberg Nyvang och arbetsgruppen från Reklambyrån. 10:36 De försöker hitta en lösning eftersom det är uteslutet att släppa 450 par kalsonger från luften över Nordkorea. 10:44 Då hade vi ett krismöte där vi diskuterade vad vi skulle göra. 10:49 Gruppen spånar frenetiskt. Alla idéer uppmanas. 10:53 Lägg allt på bordet. 10:57 Att vi skulle lämna vid gränsen. Att vi skulle åka runt och släppa stora säckar vid gränsen till Nordkorea. Men insåg att det inte skulle göra varken från eller till. 11:10 Men så får någon en idé. 11:12 Okej, det går inte att släppa kalsonger över Nordkorea med en helikopter. Det är nog alla överens om. Men det kanske går att skicka en person, incognito- 11:22 Oj, hur ska vi lösa det här? Hur ska vi få in det? 11:26 Vilken mängd kan vi få in? Det är också märkligt att en människa ska resa dit med väsker fylla med kalsonger. 11:37 Finns det någon runt det här bordet som säger att det här borde vi absolut inte göra? 11:43 Nej, jag tror faktiskt inte det. 11:46 Det bläddras vilt bland kontakter, i telefonlister och mejlkataloger. 11:51 Namn efter namn efter namn. 11:54 Då skiner en av mötesdilltagarna upp. 11:57 Han kanske vet någon. 12:00 Jag har en galen kompis, galen kompis, som är väldigt mycket... Han är lite upptäcksresor och han är väldigt nyfiken på... Han har redan varit på en massa konstiga ställen. Han kanske skulle kunna tänka sig att göra det. 12:12 Anna blev väldigt låg i varm projektledare. Hon bara, ring honom på en gång. Jag har rätt på honom. Vi måste göra något. 12:19 Copyrighten från reklambyrån tar fram telefonen och börjar skriva ett sms. 12:25 Hej, kan du tänka dig att åka till Nordkorea med en väska kall sånger? 12:34 Sen skickar han sms-et till... mig. 12:39 Jag, Robin, 27 år gammal och odödlig, tackar jag direkt. Utan att tänka efter. 12:51 Jag vet inte om du som lyssnar minns hur det är att vara 27. Eller du kanske inte har fyllt 27 ännu. 12:57 Men den här känslan av oövervinnelighet är som när du ser tonåringar på en sparkcykel utan hjälm och du tänker att det där är helt idiotiskt. De känner samma sak. 13:08 Jag hade bott utomlands i flera år utan att riktigt uppnå någonting överhuvudtaget. 13:13 Så när någon kommer till mig med ett svårt och farligt uppdrag och säger att bara du kan klara av det där, då är det svårt att tacka nej. 13:20 När jag tänker tillbaka på uppdraget- ligger en slöj av overklighet över hela resan- eftersom jag inte har något inspelat ljud. Bara en dagbok. Det är en liten bit av text att läsa. 13:33 Hur ska jag läsa dag 1, dag 5? Jag läser på. 13:37 Det är till dag 9. 13:39 Perfekt. 13:46 Dag 1. 13:47 Jag åker om två dagar- Jag kommer på mig själv med att ställa dumma frågor som- hur kommer det att lukta på flygplatsen? 13:55 Vad kommer mina guider att ha för kläder? 13:58 Imorgon ska jag få visum på Nordkoreas ambassad. 14:02 Resebolaget har sagt till mig att ta med diarépiller. Låt oss hoppas på det bästa. 14:07 Nämnde jag att jag åker helt själv? 14:12 Ja, vi tyckte nog att det var väldigt läskigt ändå att du skulle åka dit- 14:19 Varför valde ni att skicka en ensam person? Verkar inte det farligt? 14:24 Jag tror inte, det handlade inte så mycket om att välja utan det var faktiskt så att du var ju den personen vi fick tag på som kunde tänka dig att ställa upp och faktiskt var nyfiken på åka dit. Och hade du kommit med ett förslag att du skulle ha med en eller två personer då hade ju vi självklart tagit det i beaktan och liksom med allra största säkerhet sagt att det var helt okej att åka flera. Utan problemet var ju att vi helt enkelt inte fick tag på någon annan. 14:54 En intensiv förberedelse påbörjas. 14:57 En plan tar form. 14:59 Udda beslut behöver fattas. 15:01 Hur många par rosa kalsonger kan en person rimligtvis ha med sig utan att det verkar märkligt? Jag kommer att resa in i landet på turistvisum. Försöka dela ut kalsongerna som gåvor. Dokumentera resan i min dagbok som sedan publiceras i form av en blogg. 15:17 På underklädesföretaget får marknadsansvarig Jonas Lindberg Nyvang besked om att det nu finns en kurir. 15:24 Där så var det ju frågan om att dels att den här personen skulle åka in inkognito utan som en turist och egentligen inte ta några risker på plats utan så mycket som möjligt egentligen bara vara en turist på plats egentligen. 15:43 Hur ser det tidigt skede? Hur ser risk- och konsekvensanalysen ut från er sida? 15:51 Vi trodde ju väldigt mycket. Vi hade ju ett förtroende för Garbergs i att utförandet skulle bli riskfritt. 15:59 Det var väl det som var förutsättningen. 16:02 Togs det in någon som har kompetens inom risk- och konsekvensanalys? 16:07 Nej, egentligen inte. 16:10 Om man hittar på ett hypotetiskt scenario. 16:15 Risk. 16:16 Robin åker fast med de här underkläderna och det kommer fram att ett västerländskt företag har försökt göra reklam i Nordkorea. Vad hade ni gjort då? 16:26 Ja, det vet jag faktiskt inte. 16:32 Vi hade gjort allt i vår makt för att såklart hjälpa till det. 16:38 Sa ni till Sveriges ambassad att ni skulle göra det här? 16:41 Nej, vi försökte hålla det väldigt hemligt. 16:49 Jag heter Torkel Schönlub och jag var Sveriges ambassadör i Nordkorea, det vill säga Pyongyang, mellan 2014 och 2017. 16:57 Vi säger ingenting om uppdraget, varken till utrikesdepartementet eller till Sveriges ambassad i Pyongyang. 17:03 Troligtvis för att vi är rädda för att de ska försöka förhindra resan på något sätt. 17:08 Hade jag fått frågan så hade jag ju avbrott åt bestämdaste. 17:12 Ska man göra någonting i förhållande till Nordkorea då måste man förankra det väldigt, väldigt väl på hög nivå i så fall och få ett godkännande för det. Att man mer eller mindre kuppar in någonting, det skulle jag säga är förenat med allvarlig fara för att man ska hamna åtminstone i finkan. 17:31 Vi kontaktar en resebyrå som specialiserar sig på resor till Nordkorea och vi kopplas ihop med landets ambassad i Stockholm. 17:38 Inuti byggnaden hänger stora porträtt av ledarna Kim Il-sung och Kim Jong-il. 17:43 Jag får broschyrer med bilder på grandiosa, perfekt koordinerade militärparader och jag får ett schema av resebyrån. 17:51 Väldigt upplagt på förhand och man får bara titta på det som regimen vill visa upp. Så det handlar mycket om äventyrsturism och tyvärr så har det också lett till att det har blivit en del konsulära problem. 18:05 Jag kommer att tilldelas två guider. 18:07 Guider är ett annat ord för övervakare i det här sammanhanget. 18:11 Jag kommer inte få röra mig fritt överhuvudtaget och kontakten med lokalbefolkningen ser ut att bli begränsad. 18:18 Inte ens vi kom ju nära in på någon. Visst hade vi vissa kontakter med vanliga koreaner. Nu har jag citationstecken kring detta för att även de var naturligtvis tillsagda att säga rätt saker. Vi fick besöka ett koreanskt hem på landsbygden men även det var ju också naturligtvis tillrättalagt. 18:44 Några saker på schemat sticker ut. Jag ska besöka flera spektakulära monument, hälsa på en mellanstadieklass och på en punkt står det bara bowlingcenter. 18:55 På kort varsel fixar jag turistvisum, stämmer av det sista med Lotta Målin, packar en väska och sätter mig ensam på ett flyg mot Pyongyang via Beijing. 19:05 Hur ska det gå? Vi kommer inte kunna höra nånting ifrån honom. Jo, det var det stora samtalsämnet- under den här veckan, tio dagarna som du var borta. 19:17 Innan jag åker packar jag ner 20 par kalsonger i resväskan. Det är ungefär så många jag tänker att jag kan motivera för tullen- utan att behöva hävda nån typ av allvarliga magproblem. 19:28 Det är kamouflagemönstrade boxekalsonger- men istället för gröna toner har de olika nyanser av rosa- Även sömmarna är rosa. 19:38 Det är väldigt rosa kalsonger, helt enkelt. 20:02 Inkäckningskön för flyget till Pyongyang är full av människor. 20:06 Jag är den enda som inte bär militäruniform. 20:10 På flyget frågar mannen till vänster om mig om han kan få titta på mitt pass av ren nyfikenhet. 20:16 Han skir upp, säger något högt på koreanska och sen skickas mitt pass runt hela planet. Alla vill titta. 20:23 Mannen till höger om mig rakar sig i flygstolen. 20:27 Själv övar jag på min täckmantel i huvudet. De rosa kalsongerna är en personlig gåva. Att ge bort underkläder är en vanlig sed i Sverige. 20:37 Jag upprepar min täckmantel om och om igen som ett mantra. 20:42 Men när jag väl anländer till flygplatsen tittar de inte ens igenom min väska. Jag får bara gå förbi. 20:53 Det var fem. 20:55 Jag har anlänt välbevarad i Pyongyang. 20:59 Jag har alla underklädde med mig, men det tog mitt pass vilket känns lite läskigt. 21:03 Antar att jag är här nu, vare sig jag vill eller inte. 21:12 Fanns det någon del av dig som tänkte, vem är den här idioten? 21:18 Ja, det fanns det nog. 21:20 Marknadsansvarig Jonas Lindberg Nyvang. 21:23 inte att det var en idiot såklart men att det finns den riskvilligheten att göra en sån här grej det var ju väldigt nervigt Vad är ett worst case scenario här? 21:40 Ja, men det vore ju att personen åkte fast såklart. Och worst case att den åker in i fängelse för en längre tid. 21:55 Principen var väl att den här personen var beredd att ta risken och inte... 22:05 Och sen så egentligen så gjorde det inte så mycket riskanalys förutom då att Garberg skulle kunna garantera att vi kunde riskminimera situationen så att den personen inte åkte in i fängelse eller fick några konsekvenser. Och det var ju... Kan de göra det? Det är svårt att säga. 22:34 Jag tror inte det. 22:40 Hotellet ligger på en ö, två kilometer från centrum. 22:44 Längst upp finns en snurrande lyxrestaurang och i källaren finns pool och biljard. 22:49 Inget av det används. 22:51 Byggnaden har 47 våningar och jag har den 41 våningen helt själv. 22:57 Det är inte tillåtet att lämna ön när det har blivit mörkt. De säger att det är för min egen säkerhets skull men egentligen är det något annat de vill undvika enligt ambassadör Torkel Stjärnlöv. 23:08 Det är ju ett sätt naturligtvis att se till att inte någon avviker och börjar snoka omkring och se sånt som regimen inte vill att en turist ska upptäcka. Är det sen så att vi råkar kunna koreanska så blir det ju ännu farligare. Och jag menar grejen är att det är nordkoreanerna som bestämmer sina egna lagar och det kan man tycka vad man vill om. Men man ska inte bryta mot dem för då hamnar man i extremt trubbel. 23:37 Det första jag tänker är att mitt rum är avlyssnat med mikrofoner så jag börjar leta nästan maniskt. 23:44 Jag stryker fingrarna under bordskanten, tittar bakom gardinen, lyfter på saker som står på skrivbordet, tittar under bordsklockan, slår den lite i bordet för att se om den är ihålig. Jag håller på en ganska bra stund tills jag inser att den som har gömt mikrofonerna troligtvis är bättre på att gömma dem än vad jag är på att hitta dem. 24:03 Eftersom man har turisterna just på det hotellet så kan man nog tänka sig att där är det lite fler avlysningsutrustning lite här och där. 24:14 För att jag åker ju iväg då liksom. Och jag kommer ju inte kunna ha någon kontakt egentligen. Men jag kommer kunna mejla lite från hotellets dator. Men det läser ju liksom regimen. 24:27 Tänkte ni någonting på mig? Eller så att ni jobbar med annat då? Så att ni pillar med nästa kampanj? 24:32 Alltså under de dagarna du var borta då pågick ju ändå kampanjen på något sätt. Så att jag menar absolut. Det är klart att vi hade tänkt jättemycket. 24:50 Sedan jag landade har jag bara haft kontakt med mina två guider och min chaufför. Eftersom det är sen höst har Nordkoreas relativa turistsäsong tagit slut sedan länge. 25:00 Det är bara jag i hela min grupp. 25:03 Bara jag, två guider och en chaufför. 25:06 Möjligheten att jag ska kunna smyga iväg och dela ut kassongerna känns minst sagt begränsade. 25:14 Eftersom regimen kommer att läsa mina mejl har vi på förhand hittat på en form av kodspråk där jag ska låtsas att min uppdragsgivare är min flickvän när jag kommunicerar. 25:27 Internet fungerar i alla fall på hotellet nu. 25:30 Men jag får inte skriva för honom min egen mejl eftersom de vill läsa vad jag skriver. 25:35 Jag skrev ett kryptiskt mejl till min flickvän, även känt som min chef och bad om råd. 25:47 Det är verkligen ett skrytbygge, huvudstaden Pyongyang. 25:50 Skyskraper, enorma boulevarder. 25:54 På de sexfiliga vägarna puttrar några enstaka förare förbi i statligt tilldelade fordon. 26:00 Under hösten eldas det med kol och en tjock dimma ligger över hela stan. 26:05 Vi som diplomater kunde röra oss fritt i Pyongyang och där fanns det när vi var där redan ett antal restauranger och annat som vi kunde besöka. 26:14 Men det var inte sådana ställen där vi såg några nordkoreaner. Utan vad de gör, det sker någon annanstans. Så kafékultur finns ju inte, det kan jag inte säga. 26:28 Och i varenda kvarter sitter högtalare som kablar ut regimens budskap. 26:37 Där ges det order och en del propaganda som sänds ut till folket. Det kunde vi också höra i Pyongyang. Det kunde vara timslånga utsändningar från de här högtalarna som vi inte visste vad det handlade om. 26:54 Det är surrealistiskt och lite spöklikt också. 26:59 Det är helt tyst överallt. 27:03 Om jag fastnar här, då kan jag bli fast här länge. 27:07 För marknadsansvarig Jonas Lindberg Nyvang hemma i Sverige är det total radiotystnad. 27:14 Det var en väldigt nervös period för vi var ju väldigt oroliga för kurirens välbefinnande. 27:23 Men en jättenervös situation. 27:30 Upp tidigt varje dag. 27:32 Fortfarande mörkt ute. 27:34 På dagens schema, bland monument, bibliotek och museum- var det ett ord som stack ut. 27:40 Mellanstadieskola. Skulle jag titta på när de pluggade? Skulle jag placeras på en stol i mitten och bli utfrågad- Det visade sig vara ett dansframträdande med full orkester. 27:55 Säkert 40 barn som uppträdde för bara mig i publiken. 28:00 Efter en stund fick jag ansluta i dansen. 28:03 Då satte ingen i publiken. 28:06 Ja men så där var det ju också hela tiden att när vi då i diplomatkåren skulle besöka någon skola eller något nyinvikt eller någonting. De var väldigt koreograferade och gjorde uppträdande för oss och sjöng och dansade och var väldigt vackert klädda och så vidare. Det ingår ju i traditionen, det får man helt enkelt bara stå ut med. Det kan bli lite tjatigt när man har upplevt ett antal dussin gånger. 28:32 Jag tycker lite synd om det där. För i diplomatkåren så var vi ju alltid många fler. Så man behövde inte stå längst fram heller nödvändigtvis. Men där hamnade du i centrum och då gällde det bara att spela med. 28:42 Varje dag tillbringar jag timmar i bilen med mina guider. 28:46 På väg hem från dansframträdande tar en av dem fram penna och papper. Han säger att han älskar geografi. 28:53 Det är jag också. 28:54 Han skiner upp och ritar sedan en perfekt karta av Sverige. 28:58 Han missar inte ens att landet buktar ut lite vid Stockholms skärgård. Vi stannar på vägen och spelar ett partibiljard. Jag ser verkligen fram emot och visar hur skickliga jag är på bowling senare ikväll. 29:11 Dag åtta. 29:12 Tyvärr har jag väldigt, väldigt dåliga nyheter. 29:15 Jag kom sist när vi spelade bowling. 29:18 Jag fick svar från min chef. 29:20 Men det är svårt för mina kollegor att hjälpa mig eftersom de inte är här och inte vet något om situationen på plats. 29:29 Ett flera hundra meter långt rullband leder fram till en enorm, grå betongbyggnad. 29:35 Jag har fått strikta instruktioner om att jag inte får gå på rullbandet. Jag ska stå och vänta. 29:41 Vid slutet av rullbandet får jag se något som jag aldrig har sett förut. Och ambassadör Torkel Stjärnlöf tycker också att det är en märklig konstruktion. 29:50 Först ska man ju ta sig igenom någon form av luftsluss. 29:55 Om man skulle ha ett tupé, det har jag inte, men man har limmat fast ordentligt för det är någon form av... 30:03 Högtrycksluft som blåser bort vad det nu ska tänkas blåsa bort innan man ens får gå in i den här lite mörkladda kammaren med låg och dov och sorglig musik. 30:24 En ensam spotlight i det mörka rummet. 30:27 Militärer som har köat i flera timmar för att få komma in. 30:31 Mitt i rummet, i en glas monter, ligger landsfaden Kim Il-sungs balsamerade kropp. Den eviga ledarens lik som liksom bara ligger framme. 30:43 Jag går fram och bugar. 30:45 Går runt, bugar fler gånger enligt de strikta instruktionerna. 30:50 I nästa kammare ligger hans son, Kim Jong-il. 30:54 Mycket, mycket märkligt och det där gjordes vid åtminstone två tillfällen varje år, nämligen vid deras födelsedagar. 31:03 Precis innan det mörknar kör vi förbi ett av Pyongangs mest berömda hotell. 31:08 En trekantig skyskrapa som ser ut som ett rymdskepp. 31:12 Jag vet att landet inte har haft råd att färdigställa byggnaden. Det är bara ett tomt skal. 31:18 Men guiderna vet inte att jag vet det. 31:21 Jag frågar om vi skulle kunna besöka byggnaden. 31:24 Nej, tyvärr är den stängd på grund av en högtid. 31:28 Det hörde ju till vardagen och det fanns många sådana där väldigt genomskinliga ursäkter för varför man inte skulle kunna göra det eller detta. 31:36 Just det där förekom också special holiday eller just nu så går det inte men kanske någon annan gång och så vidare. Men minns jag att nej det kommer inte att ske. Det är deras sätt att säga nej utan att tappa ansiktet. 31:52 Jag får inte prata med människor i min omgivning och eftersom det bara är jag i min turistgrupp är det inte så att jag kan smyga åt sidan och dela ut de rosa kalsongerna. 32:01 Jag vet inte riktigt vad som förväntas av mig i det här uppdraget och det gör mig stressad. 32:06 I väntan på ett bra läge och dela ut kalsongerna placerar jag dem på strategiska platser och tar bilder som bevis på att kampanjen faktiskt har varit i landet. Men jag är noggrann med att se till att ingen ser mig. 32:20 Jag frågade om mina guider ville ta en bild med mig och de rosa underkläderna jag gav dem. Men när bilden togs hade de lagt ner dem i sina väskor. 32:27 Omständigheterna för att lyckas med den här uppgiften är inte optimala. 32:32 Förutom mina guider vill ingen vara med på bild. 32:34 Bokstavligt talat noll personer har sagt ja när jag har frågat. Så vilka alternativ har jag? 32:43 Om det här skulle uppfattas som hotfullt eller inkräktande av myndigheterna, vad tror ni kommer att hända med era guider som är ansvariga för er? 32:52 Koreaforskaren Benjamin Katzef Silberstein ser andra risker och uppmärksammar inte bara min säkerhet. 32:59 Vad kommer det att hända med dem inom systemet? De kanske inte blir avrättade, men de kan råka väldigt illa ut. De kan förlora sina jobb. Det kan ha väldigt möjligen stora konsekvenser för dem. Det är frågan, vad har ni tagit det? Har ni tänkt på det du har tagit det? 33:18 Jag satt med dem i en bil och åkte fram och tillbaka hela tiden och pratade. 33:24 Fina minnen av dem som fina personer. Sen var det lite det här fram och tillbaka. Vad kan man lita på är sant? Vad kan man inte lita på är sant? Men jag har inte alls reflekterat kring vad som hade kunnat hända med dem om det här hade uppdagats. Det är nog det som i så fall får mig att skämmas lite för att jag har gjort den här grejen. För jag har bara tänkt, vad hade kunnat hända med mig? 33:53 Och det är ingen smickrande inställning. 33:59 Jag jobbar med att försöka ta Nordkorea på allvar. 34:02 Och det tycker jag inte man gör med en sån här kampanj. Det är som jag sa, målgruppen är ju inte nordkoreaner utan det är ju folk i västvärlden. 34:14 Jag måste ju säga att det är ett väldigt dumdristigt projekt faktiskt. Ambassadören Torkel Stjärnlöv. Och orealistiskt också på alla möjliga sätt och vis. Så det lyfte på ögonbrynen när jag hörde om den här historien. Och det kunde ju ha gått illa också. 34:42 Natten innan jag lämnar hotellet smyger jag ner i den enorma lobbyn, lägger ett par kalsonger på golvet, tar snabbt en bild och skyndar upp på rummet. 34:51 Hela tiden är jag livrädd för att det ska finnas kameror. 34:55 Precis innan jag ska åka känner jag att jag behöver göra något grandioskt som avslut. 35:00 Därför tar jag de kalsonger jag inte lyckats dela ut och kastar utanför mitt fönster på 41. våningen. 35:06 Brickar av rosa som seglar mot marken mot en grå, dimmig bakgrund. 35:11 Jag knäpper en sista bild. 35:13 Under hela bilresan till flygplatsen väntar jag bara på att militärpersonal ska köra i kapp, tvinga ut mig ur bilen och släpa in mig i ett förhörsrum. 35:23 Jag är glad att det inte blev några konsekvenser för din del för det kunde kanske ses som allvarlig nedskräpning och så vidare. Jag vet inte. 35:29 Det är ju ett beteende som är utanför minst sagt ramen för vad man ska göra som turist. Tycker du att det är idiotiskt? 35:37 Ja det får man nog säga faktiskt. 35:40 Jag är ledsen men det får jag nog säga. 35:47 Det var Anna Frick som då, projektledaren igen, som kom och skrek och tjoade. Han lever, han lever, han har lämnat kalsonger. 35:56 Det var jätteroligt, vi tjoade på byrån. Jag tror att vi skrek att vi skulle dricka champagne. 36:03 Efter en vecka som hemlig kurir i Nordkorea landar jag i Beijing igen. 36:07 Jag lämnar över min dagbok och mina bilder till reklambyrån och bloggen publiceras. Min identitet förblir hemlig medan reklamerna börjar rulla. 36:16 My dear fellow citizens, today we are forced to take action. We have made numerous attempts to peacefully stabilize the situation. Our aim has always been to avoid confrontation. During the past months Bjorn Borg has gone to great lengths to build and deploy weapons of mass seduction. 36:42 Jo, men jag tror att det som är mest stolt över var all kärlek vi fick efter den här kurilen. Du hade då skrivit den här bloggen om sitt besök i Nordkorea. 36:53 Vilket var väldigt bra formulerat och genuint. Det var mer som en reserapport från Nordkorea. 37:03 Och det var ju lite det som gjorde att vi också tyckte att det var... 37:09 Det skulle vara mer en reserapport. Det var inte frågan om att pracka på nordkoreanerna under kläder utan det handlade om hur var det att uppleva att åka dit? 37:22 Och från ett reklamperspektiv blir kampanjen en succé. Hemsidan och bloggen får hundratusen unika besökare på fyra dagar. Det skrivs över 200 nyhetsartiklar och kampanjen omnämns hos plattformar som CNN, Time, Le Monde och Huffington Post. 37:38 Den blir månadens kampanjresumé och nominerad till flera priser. 37:42 Samtidigt är underklädesföretaget oroliga för de negativa reaktioner som kan komma. Jag får ett mejl med förberedda frågor och svar som kan komma från journalister. 37:52 Jag undrar hur marknadsansvarig Jonas Lindberg Nyvang och artdirektor Lotta Målin ställer sig till de frågorna idag. 38:01 Är det verkligen okej att ni åkte till en militär diktatur på det här sättet? 38:09 Jag ser tveksamt... 38:14 Men syftet var ju gott. 38:16 Men tveksamt idag tycker jag det var okej. 38:21 Skulle du själv riskera livet för kalsonger? 38:26 Nej, det skulle jag inte. 38:29 Jag tror inte det var kalsongerna som var syftet egentligen. Det var ju syftet att visa att man kan sprida kärlek i världen genom kalsonger. Men när en stor massa väljer en plats att man vågar åka dit och göra det. 38:54 Jag skulle nog inte våga göra det själv. 38:59 Helt klart. 39:01 Ni säger att ni gör det här för att ni vill spela kärlek. Men är inte det här bara ett PR-trick för att sälja mer underkläder? 39:08 Ja, på ett sätt är det väl klart att det är ett PR-trick. Vi jobbar ju med kommunikation. Vi vill ju att folk ska... 39:18 uppmärksamma och komma ihåg vårt varumärke såklart sen vill vi ju göra det genom att man ska känna något positivt och känna vad roliga de är vilket härligt varumärke att de vågar stå för något sånt här så att det beror ju på hur liksom det är klart hur cynisk man är i sin mest cyniska del kan man ju bara säga så ja det är klart att de bara vill sälja mer underkläder 39:46 Vi åkte dit med en underliggande budskap om att sprida kärlek. 39:53 Men förstår Nordkoreanerna, tror du att de förstod det budskapet? De har inte tillgång till kampanjen, jag fick inte prata med några nordkoreaner. Gjorde vi det lite på deras bekostnad? 40:08 Oj, jag vet inte. Jag är inte... 40:10 Jag är inte så cyniskt lagd. Det är ju inget superdjup syfte om man ska vara helt ärlig. Det var ju ett varumärke som var ironiska, som ville slåss mot... 40:29 världskära välden och liksom dåliga saker i världen så att det här var ju mer som en samtidskommentar skulle jag vilja säga till ett land som man tycker borde bli bättre, göra bättre och att man vill ju snarare visa vi står för att vi tycker att det här inte är ett ultimat land på något sätt och att de behöver bli lite mer kärleksfulla. 40:53 Det här är ändå ett västerländskt intresse på något sätt. Och att man har kommit in med och ljugit att man inte har några kommersiella intressen. Att man ska turista och sen göra en reklamkampanj. Jag tänker att sådana där despotiska regeringar är inte alltid helt logiska. De hade kunnat få för sig att det här är en skymf mot vår idé. 41:20 Jag hör vad du säger och det är klart att jag till viss del också, alltså jag kan ju också förstå att ett land som Nordkorea skulle ju verkligen kunna ta illa upp och få för sig att det var liksom för att skymfa dem. Så kanske man kan tänka liksom man går ut på grenen. Nej men jag, jag vet inte, jag tycker att Jag vet inte. Jag skulle nog aldrig ha gjort den här kampanjen idag. 41:48 Och jag tror att det är rätt intressant. Det är bara tio år sedan. Hur tiderna förändras och hur man själv förändras. Så man kan väl titta tillbaka och kanske tycka att det var lite dumdristigt. Kanske eventuellt lite barnsligt. 42:03 Men jag tror att tiden var lite mer så. Att man hittade på sådana saker. 42:19 Jag har en bild av att vi svenskar ser oss som odödliga. 42:23 Vi åker utomlands varje år till Bolivia, USA, Thailand. Vi lever rövare och om det går åt skogen så löser väl ambassaden det. 42:32 Vi från Sverige kan väl ändå inte ha uppfört oss så illa. Vi som har ett så gott anseende. 42:38 Det är ett väldigt vanligt fenomen. Om man har jobbat så länge som jag har gjort på ambassadet så är det en relativt stor del av de svenskar som reser utomlands som tror att ambassaden kan fixa allt och att jag är skattebetalare och nu är det er skyldighet att... Man kan till exempel ha gjort slut på alla sina pengar. Kanske man har spelat bort dem eller man har supit bort dem eller någonting annat. Men en ambassad kan hjälpa till med förlorad resehandling till exempel... Men om man inte har pengar kvar till flygbiljetten så får man försöka låna sina släktingar. 43:14 Där kan ambassaden bistå med att förmedla men man blir återbetalningsskyldig och så vidare. Och hamnar man i trubbel med rättvisan så återigen man får följa de lagar som finns i landet och bryter man mot dem så får man faktiskt inse att det kan få konsekvenser. Och det kan inte ambassaden lösa. 43:31 Jag tror att vi svenskar har en inbyggd trygghet och jag tror att det är åratal av socialdemokrati i ryggen som har gjort att man känner att det finns alltid någon som fångar upp en. Så jag tror det är därför väldigt många svenskar blir chockade när man hamnade i tsunamis eller det är någon vulkanbrand och man inte kommer hem som man ska för att det finns inbyggt i den svenska folksjälen att det finns nästan så här storebor socialt, de står och tar hand om en liksom. 44:02 Så att ja, men så ska vi nog, det måste vi nog sluta upp med tror jag för jag tror inte att så ser livet ut riktigt faktiskt. 44:16 När jag åkte tänkte jag nog bara att det här var något vi gjorde mot Nordkoreas regim. En regim de flesta säkert tar avstånd från. 44:24 Jag tänkte nog inte lika mycket på nordkoreanerna. Och den stereotypa bilden av deras vardag är något som Korea-experten Benjamin Katzef Silberstein vill nyansera. 44:34 Men det man missar är att folk i Nordkorea också lever vad man skulle kunna kalla för vanliga liv utöver det. 44:42 Det är inte så att de flesta går och tänker på den stora ledaren hela tiden utan man oroar sig mer över sin egen ekonomi och vad det nu kan vara, relationsproblem eller... 44:57 För en del nordkoreaner skulle det nog uppfattas som lite förnedrande att det kommer en västerlänning och vill skänka underkläder till det fattiga landet. Det är inte så att folk inte har underkläder. 45:08 Det har man sämre kvalitet på det mesta än det är i andra länder. Men ändå, det är inte så att folk går nakna. Folk skulle inte se det som att sprida glädje. Folk skulle se det som att det här är välsydda kalsonger. Det är toppen. 45:26 Och Nordkorea har, om möjligt, blivit ännu mer isolerat de senaste åren. 45:31 När den här dokumentären görs 2024 menar ledaren Kim Jong-un att en återförening mellan Nord- och Sydkorea inte längre är möjlig. Och vill att landet börjar förbereda sig för krig. 45:42 Och västerländska influenser är fortsatt strikt förbjudna. 45:46 Kim Jong-un har visat sig... 45:48 på många sätt ännu mer brutal än sin företrädare, än sin pappa Kim Jong-il. Stora politiska utrensningar, ett mycket hårdare samhällsklimat där det har blivit märkbart farligare att konsumera syrkoreansk kultur i hemlighet. Straffen för det har blivit mycket hårdare. 46:10 Och möjligheterna blir allt färre för människor som Benjamin. Forskare från omvärlden som försöker ta reda på hur livet faktiskt är för nordkoreaner. 46:19 Personligen har jag väldigt lite hopp om att åka till Nordkorea inom överskådlig framtid. 46:27 Det jag sysslar med har jag absolut ingenting med. Jag har aldrig jobbat för en underrättelsetjänst. Men det jag forskar på kan se ut så om man har de glasögonen på sig som en del i övervakningssystemet. 46:45 Så risken är ofta större tror jag än man uppfattar dem. 46:52 Det har gått mer än tio år sedan jag agerade hemlig kurir i världens mest stängda land. 46:57 Och det är lätt nu att säga att vi inte borde ha gjort det. 47:02 Finns det någon aspekt av det här som du skäms över eller har känt någon skam över? 47:08 Framförallt att vi kanske inte gjorde hela analysen. 47:15 Marknadsansvarig Jonas Lindberg Nyvang. 47:18 Det kan jag känna lite skam över. 47:22 Vi hade nog kunnat tänka mer konsekvenstänk. 47:28 De ville att de skulle skicka någon till Pyongyang men det går tyvärr inte. Jag tror inte någon hade blivit arg för det. 47:36 Men när jag tänker tillbaka på resan har jag ändå inte bilder av att jag åkte dit och cyniskt skulle använda deras hårda levnadsförhållanden som rekvisita i vår ironiska kampanj. 47:47 Hur tänkte du när du tog beslutet själv om att åka till Nordkorea? 47:53 Jag tror att jag kände mig sedd. 47:59 Alltså att det här är en uppgift som de flesta troligtvis inte hade klarat av. Och så tänkte han på mig först. 48:09 Och jag tror att jag gillade verkligen den tanken och ville liksom inte svika det förtroendet. Och sen så tror jag också att det är så stängt Nordkorea så jag visste nog inte vad det var riktigt. Nej. 48:25 Jag tror att jag gjorde det nog ganska mycket för att folk ska tycka om mig. 48:30 Nu ändå så här, i efterhand, känns det ändå inte lite roligt att du faktiskt har varit till Nordkorea måste jag ändå säga? Eller jag bara undrar hur du tänker tillbaka på det? 48:41 Jag minns det fortfarande främst som ett mänskligt utbyte. Att jag träffade människor på en annan plats och från en annan kultur snarare än att jag genomförde en viral marknadsföringskampanj. Jag träffade folk som jag aldrig hade träffat annars och hörde berättelser och såg saker som jag aldrig hade fått se annars. Det ser jag nog som den största behållningen för mig. 49:05 Koreanska halvönor och koreaner är en spännande kultur. 49:10 Ambassadör Torkel Stjärnlöv. 49:13 Och det lilla vi kom koreaner in på livet, man gillar ju dem egentligen. 49:19 Så det är en upplevelse. För det kan ju lätt bli så att Nordkorea är så fruktansvärt så då är nordkoreanerna fruktansvärda. Men så är det ju inte. 49:28 Det är regimen som är det. 49:31 Och folk är folk, oavsett var man åker. Någon är dålig förlorare i biljard. Någon halkar till lite på gatan och försöker låtsas som ingenting. Någon glömmer spola på toaletten. 49:43 En enkel liten nick mot någon besvaras med en liten nick tillbaka. 49:49 Dag nio. 49:51 Min guide berättar något väldigt fint idag. 49:54 Något jag kommer att minnas länge. 49:57 Jag frågar vad hans hobby var och han svarar geografi. 50:00 Först förstod jag inte vad han menade. 50:03 Men sedan insåg jag hur hans liv ser ut. Det finns något vackert i en man som troligtvis aldrig kommer att lämna sitt land. Så hans hobby är att studera världskartan. 50:13 Och lära sig namnen på alla länder han aldrig kommer att få besöka. 50:33 Du har hört Kalsongresan till Nordkorea av Robin Jonsson. En produktion av 3D Statsmakten Media. 50:40 Producent Anna Johannesen. Exekutivproducent på Sveriges Radio Ylva Lindgren. Slutmix Fredrik Nilsson. 50:49 Det här är en P1-dokumentär från 2025. 51:07 Musik.